Isen brister under blek himmel,
nya vindar river i mitt bröst.
Blod och sav stiger ur jorden,
vårens eld i nordens röst.
Vi smider järn i gryningens dimma,
ulvens skugga över fjord och hav.
Långskepp glider genom stilla vatten,
mot främmande strand och öppen grav.
Åror slår som hjärtats trumma,
dimman bär vårt svarta rop.
Silver, eld och fallna kroppar,
våren kräver sitt offerdop.
Vargblod sjunger i våra ådror,
stormens löfte i seglets hud.
Vi är nattens bleka söner,
födda av frost och hedniskt blod.
När björken klär sig i ljusgrönt sken,
och solen väcker sten och jord,
då färgas vågen mörkt av minne -
en ny vår, ett nytt svärd, ett nytt nord.